Indusdalen var en gång en av vår civilisations vaggor. Här tog arkitektur och stadsplanering form och här byggdes de första avloppssystemen redan för 4000 år sedan och här byggdes sannolikt också de första byggnaderna av tegel.
I dag tillåts ruinerna och lämningarna av Mohenjaro och andra förhistoriska samhällen som grävts fram i dalen under 1900-talet att förfalla. De varnande rösterna är många. Men vem lyssnar när Pakistan, de renas land som nu förvaltar detta världsarv, är på glid utför mot religiös anarki och i värsta fall splittring? Men låt oss stanna kvar vid tillverkningen av tegel som går till på nästan samma sätt som under Harrappans tid.
Vår bild är som hämtad ur helvetet: Barnarbete, livegenskap och omänskligt slit sommartid i upptill 60 graders hetta. Mer än en miljon pakistanska barn växer upp på tegelbruken, de flesta utan tillgång till skolgång och hälsovård.
Jag har sett och upplevt både det bästa och det värsta.
Men när jag skriver det här från miljonstaden Lahore så är det med ett visst hopp om förändringar som kanske, kanske kan "befria" många barn och ge dem chansen till skolgång. I en liten by nära Wagah just intill den konfliktladdade gränsen mot Indien var jag med när tegelbruksägaren Shafee - f d personlig "gunman" åt den senare avrättade premiärministern Ali Bhutto - övertalades att medverka i ett experiment med hisnande möjligheter.
Med början i nov skall automatiserad tillverkning av tegel testas på hans jord, en mekanisering som gör mer än två tredjedelar av arbetskraften onödig.
Om det går riktigt bra så kommer tegeln att formas maskinellt och inte längre av klappande kvinno- och barnahänder.
100.000 kan förlora sina jobb men vitsen med det hela är att männen kan och skall betalas löner som väl motsvarar den inkomst som hela deras familj tidigare gemensamt slitit ihop. Bakom experimentet står göteborgska PACS som jobbat med barnarbete i Pakistan och Indien i mer än 30 år och leds av Rodney Åsberg, 65. och f d ABB-direktörn Ingmar Engberg. Rörelsen driver skolor för närmare 25.000 arbetande tegelbruksbarn och sysselsätter några tusen lärare.
Efter att botaniserat tegelbruk på hela subkontinenten så hittade de två i våras en hemkonstruerad maskin i malpåse i en verkstad i stan Sheikipura utanför Lahore. Flera försök att marknadsföra den hade misslyckats för kvinnor och barn visade sig vara den billigaste produktionsmetoden.
- Med bra underhåll av maskinen så hoppas vi få många att tänka om, säger Rodney Åsberg. Teglet har hamnat utanför förändringsprocessen i ett isolerat vakuum men kanske kan vi med hjälp av rättvisemärkning på mekaniskt tillverkade stenar vända på steken. Tegel skall ges en ny status.
I många år har han förgäves tjatat på arbetarna att hålla sina kvinnor och barn borta så att lönerna kan stiga. Men istället har det blivit så att de sänder sina yngre barn till skolorna för att frigöra de något äldre för arbete.
Det är ett stort underskott på rättvisa i Pakistan och maskiner ändrar inte automatiskt på det. Alla ger "zakat", allmosor men tar tillbaka med råge med andra handen.
- Mekaniseringen kan skapa en facklig rörelse på tegelbruken, tror Rodney Åsberg.


Start